Maskinen

Del av maskinen i ångaren Thor

Ångpannan

Egentligen har inte mycket hänt sedan 1700-talet när James Watt utvecklade den första användbara ångmaskinen som blev starten på den industriella revolutionen. Samma princip används såväl på ångaren THOR som på den modernaste anläggning för framställning av kraft, el eller värme och om den drivs av atomkraft, olja eller biobränsle…
VI KOKAR VATTEN TILL ÅNGA.
På THOR kokar vi vattnet i en ångpanna som är ett slags tryck­kokare med ett tryck upp till 6 bar. Det kokande vattnet alstrar ånga som driver en ångmaskin vilken i sin tur driver runt propel­lern. Vatten har vi gott om, det tar vi direkt från sjön med matar­pump eller ångdriven injektor.

Ångpannan har en eldstad som eldas med stenkol. Elden från fyren sveper framåt till en flamugn där temperaturen höjs, där­efter vänder eld och förbränningsgaser bakåt och passerar genom ett antal tuber och vidare upp genom skorstenen. Eld­staden och tuberna är omslutna av vatten, pannan innehåller ca 1200 liter. I tuberna sker den mesta överföringen av värme till vattnet som kokar och bildar ånga. En sådan ångpanna benämns eldrörspanna, skotsk panna eller sjöångpanna. Ångan matas sedan över ett pådrag till maskinen och blir till avloppsånga efter utfört uppdrag. Avloppsångan i sin tur leds upp i skorstenen där den förbättrar draget genom fyren, sk bläs­ter.

Ångmaskinen

Ångmaskinen är en encylindrig, dubbelverkande expansions­maskin vilket innebär att ånga tillförs omväxlande på ovan- och undersidan av kolven. Fördelningen av ånga till ovansida resp undersida sker med hjälp av en plan slid som styrs från en excenter på vevaxeln. Efter inströmningen av ånga stängs inlop­pet och ångan expanderar medan den trycker kolven nedåt resp uppåt.
Med ångpådraget reglerar man farten från sakta till full fart.
För att maskinen skall kunna backas finns ytterligare en excen­ter med ett annat läge på vevaxeln. Det finns alltså en fram- och en backexcenter. Med en spak väljer man vilken excenter som skall styra sliden och växlar därigenom mellan fram och back. I mellanläget är det stopp, ingen ånga kommer fram till cylindern. Detta arrangemang är genialiskt, det fordras varken frikoppling eller backslag. Uppfinnaren hette Stephenson, han vann en tävling med sitt lok Rocket före John Ericssons Novelty i England oktober 1829. Än i dag heter anordningen Stephen­sons slidstyrning.
Maskinen smörjs med två smörjapparater, en sk Mollerup smörjpress som trycker in olja i ångledningen till maskinen och smörjer därmed slid, kolv och cylinder. Den andra smörjappara­ten försörjer alla olika lager.