Textilsamlingen

De stora textilsamlingarna omfattar framför allt kläder, men också en hel del annat, t ex allmogebonader, kyrkliga textilier, bäddtextilier och heminredning. Man började samla in föremål redan på 1860-talet och var i början framför allt intresserade av allmogetextilier från Småland, som t ex hängkläden och drättar. Även häradsdräkter (hela, eller enstaka plagg) togs emot.

Undan för undan blev det också intressant att skänka kläder och andra textila föremål från allmoge och borgerskap, i det senare fallet kanske framför allt från Växjö med omnejd. Allt detta ställdes ut, så mycket som möjligt, i den nya museibyggnaden, som stod färdig 1885.

Intresset för hemslöjd och allmogetextil växte sig allt starkare. Smålands museums dåvarande chef, arkitekten m.m. Paul Boberg, bestämde sig för att med hjälp av några textilkunniga damer genomföra en textilinventering i Kronobergs län 1928-1930.

Smålands museum fick också stora gåvor av kläder och textilier, t ex operasångerskan Christina Nilssons samling 1921. Under 1900-talets fortsatte detta, bl a genom stora donationer från fröken Adelheid von Schmiterlöw på Tagel, systrarna Ingeborg och Stina Törne på Osaby och fröken Florence Stephens på Huseby I samlingarna ingår också textilkonstnärinnan Maja Andersson Wirdes arkiv.

Bjursjösamlingen

Bjursjösamlingen innehåller textilier från gården Bjursjö i Bergs socken, Kronobergs län. Samlingen består av allt från trasmattor och blåbyxor till gardiner och sorgflor. Den innehåller även en stor mängd handvävt linne i form av lakan, dukar och handdukar.

Det var 1892 som Anders och Matilda Johansson flyttade till Bjursjö och där bedrev ett traditionellt jord- och skogsbruk. De fick fyra barn som växte upp på gården. Gustaf, Hanna, Ida och Jenny brukade gården Bjursjö på gammalt vis och alla textilier som kommer från Bjursjö är tillverkade på gården.

Allt lin och ull som användes odlades och bereddes av de tre systrarna och deras mor. Sedan både vävde, stickade, virkade, knypplade och broderade de linet och ullen till färdiga alster. Mycket av det som tillverkades var för avsalu, men en del av de färdiga textilierna förbrukades på gården, annat förblev oanvänt.

Husebysamlingen

Husebysamlingen består av hattar och klänningar burna av damerna Stephens på Huseby.

Huseby bruks historia börjar redan på 1620-talet, men det är inte förrän 1867 som familjen Stephens kommer in i bilden. Då köpte Joseph Stephens Huseby där han bedrev jord- och skogsbruk samt järnbruk. 1880 gifte han sig med Elisabeth Kreuger, och de får döttrarna Florence 1881, Mary 1882 och Maggie 1883.

De tre flickorna uppfostrades enligt den tidens sed, genom guvernant. Guvernanten lärde dem att uppträda salongsmässigt, så som det var brukligt för flickor av fin familj. Detta för att kunna bli presenterad vid hovet, och i andra kretsar där högreståndspersoner kunde tänkas röra sig. Guvernanten gav dem en god allmänbildning, men utbildning i att sköta ett stort gods var det aldrig tal om. Att sköta och förvalta egendomar och andra företag var den blivande äkta mannens uppgift.

Nu blev det inte något giftermål för Florence Stephens del, utan hon fick förlita sig på förvaltare och andra rådgivare, när hon efter faderns död fick överta godset 1934, och det var inte alltid så lyckat.

Florence Stephens kämpade för sitt Huseby och ägde det ända fram till sin död 1979. I sitt testamente överlät hon hela egendomen till svenska staten.

Husebysamlingen kom som gåva till Smålands Museum 1981.

Maja Andersson Wirde

Maja Andersson Wirde (1873-1952) , var född Maria Andersson i ett prästhem i Ramkvilla. Hon utbildade sig till teckningslärarinna i Stockholm och gjorde en del studieresor utrikes, bl a till London där hon fascinerades av Arts & Crafts-rörelsen och till Italien. Från 1907 var hon anställd vid Handarbetets Vänner i Stockholm där hon formgav mattor och annat, bl a till Patentverket i Stockholm och en hel del större företag. Hon gjorde dessutom mattor till m/s Kungsholm och fick också en del privata uppdrag.

Hon specialiserade sig på mattor i röllakan och flossa, liksom Märta Måås-Fjetterström. 1929 slutade hon sin anställning vid Handarbetets Vänner och begav sig över till USA, där hon fick arbete på det nystartade Cranbrook Academy of Art, i Bloomfield Hills, Michigan. Där fanns redan en liten koloni skandinaver, bl a arkitekten Eliel Saarinen med fru Loja (textilkonstnärinna), skulptören Carl Milles m.fl. Loja Saarinen och Maja Andersson Wirde (som hon nu kallade sig) började ett tätt samarbete som kom att pågå i flera år.

Maja Andersson Wirde stannade på Cranbrook Academy of Art till 1933. Efter ett år i Chicago återvände hon hem till Sverige och bosatte sig i Algutsboda. Där slog hon in på en delvis ny bana, och började formge kyrkliga textilier (kormattor, mässhakar, antependier m.m.) i uppdrag för Södra Sveriges Kyrkliga Textil, för en mängd kyrkor i södra Sverige, t ex Gullabo, Vissefjärda, Karlskrona Amiralitetskyrka, Traryd, Berg och Kånna.

 

Schmiterlöwska samlingen från Tagels gård

Adelheid von Schmiterlöw blev den sista enskilda ägaren av Tagels gård i Mistelås socken, Kronobergs län. Det är en gård med anor från 1345. Gården har ägts bl.a. av ätterna Douglas, Mörner, Steuch och Rappe under nyare tid, och det var landshövdingen i Kalmar, generalen Carl Rappe, som förvärvade Tagel 1785. Därefter var gården i Rappe von Schmiterlöws fram till 1959.

Adelheid von Schmiterlöw ärvde 1888 gården efter sin morfar Wilhelm Rappe, då var hon 13 år gammal. 1904 övertog hon ensam förvaltningen för gården. Inga yttre eller inre förändringar gjordes under mellantiden, så gården behöll sin typiska 1800-talsprägel.

Från denna gård kommer en mängd textilier, däribland en del kläder brukade av Adelheid von Schmiterlöw, men där finns även en del
av hennes mor Signilds kläder.

Fröken Schmiterlöw dog 1959 och hade då i sitt testamente donerat hela fastigheten till en nybildad stiftelse. Föremålen har kommit till Smålands museum i omgångar från 1934 fram till 1972.

Stojbysamlingen

Stojby Västregård, Gårdsby socken, Kronobergs län, är en gård som gått i samma släkt i 350 år. Från denna gård kommer en gåva med textilier från fyra generationer. Som på de flesta gårdar förr i tiden tillverkade man även i Stojby sina kläder själva. Kvinnorna sydde familjens kläder av hemvävda tyger från egen linodling och av fårens ull.

När kläderna hade använts i gårdens arbete och slitits ut, innebar det inte att man slängde dem, utan man fortsatte att använda dem till mattrasor.

Den här samlingen innehåller till största delen vardagskläder, till skillnad från andra samlingar som nästan enbart innehåller ”finkläder”,
därför är Stojbysamlingen en viktig dokumentation från 1900-talet.

När det gäller linberedningen på Västregård, så odlade man sitt lin ända fram till slutet av 1950-talet. Enda skillnaden var att man i slutet körde linet till Linberedningen i Växjö, istället för att bereda det själv.

Det flesta av föremålen är vävda av givarens farmor Kristina, född 1856 i Geboda, Bergs socken. Då hon vävde, var hon inte road av för enkla vävar utan vävde helst 10-skaft eller 15-skaft. Givarens mor Helfrid, född 1894, sydde och vävde även hon, och med två så kunniga personer i hushållet var det självklart att även Gunhild, född 1918, (den som givit textilierna till museet), lärde sig att både väva, sy och sticka.

Gården Stojby lever vidare, men nu är det en ny generation som tagit vid. Gåvan kom till Smålands Museum den 11 nov 2003.

Sök i våra samlingar

Kulturarvscentrum Småland