Dagens Museipark är en del av Växjös gamla järnvägspark som kom till efter att Växjö-Alvesta-Järnvägsaktiebolag tillskansat sig ett större markområde från Växjös gamla domprostgård.
På 1860-talet kom järnvägen till Växjö och runt stationen växte ett nöjesstråk med järnvägsrestaurang, kägelbana, dansbana och musikestrad fram i parkområdet mellan Södra Järnvägsgatan och bangården. På den högsta punkten i järnvägsparken uppfördes Fornsalen (Smålands museum) med societetens nya bostadsområden, nöjespalats och flanörstråk runt omkring.
Då en ryggåsstuga införlivats i museets samlingar ville man under 1920-talet skapa ett friluftsmuseum i parkområdet närmast museibyggnaden. Hembygdsförbundet ville helst att friluftsmuseet hamnade norr om Växjö innerstad. Men då Smålands museum förvärvat ytterligare kulturbyggnader under 1930-talet återuppfördes dessa i järnvägsparkens norra del, och därmed var platsen klar.
Ännu fler kulturbyggnader kommer till parken
Parken övergick under tidigt 1930-tal till kommunal ägo. När parken bytte ägare och järnvägsrestaurangen hade tagits bort byttes även namnet på grönområdet till Museiparken.
Fram till slutet av 1940-talet var den östra delen av Museiparken fri från bebyggelse, men under de kommande decennierna pågick den exploatering som medfört att Museipark idag är omsluten av hus. Genom exploateringen har parken blivit något av en skyddad oas mitt i stadsbebyggelsen.
Museets huvudentré vette tidigare mot Växjösjön och från strandpromenaden gick ett gångstråk upp mot entrén. Vid uppförandet av det som skulle komma att bli Växjö glasmuseum 1948 flyttades huvudentrén till Södra järnvägsgatan och gångstråket i parken gestaltades om till ett terrasserat grönområde med mindre grusgångar.
I parken finns idag några av centrala Växjös äldsta träd. En avenbok samt ett par lindar och almar är över 200 år gamla. Dessa träd härstammar från en tid då området var domprostens trädgård.
Varje år arrangerar Kulturparken Småland roliga och engagerande evenemang i Museiparken. På somrarna används parken bland annat för musikframträdanden och utomhusteatrar och vid den årliga Julmarknaden händer det massor av roliga saker för barn och familj.
Boka ditt evenemang i Museiparken
Museiparken ägs av det kommunala fastighetsbolaget Vöfab och Kulturparken Småland ansvarar för evenemang och aktiviteter i parken. Om du är intresserad av att arrangera evenemang i Museiparken är du varmt välkommen att kontakta Maria Lönnborg som är bokningsansvarig på Kulturparken Småland.
Du når Maria på 0470-70 42 05 eller maria.lonnborg@kulturparkensmaland.se
Kulturhistoriska byggnader i museiparken
I Museiparken finns ett antal äldre byggnader som sedan 1930-talet har samlats in från Kronobergs län. Dessa är:
- en högloftsstuga/soldattorp kallad Fiskaretorpet från Sundranäs i Angelstad socken
- en hjulkvarn från Gärdshult i Asa socken
- en loftbod från Långaskruv
- en väderkvarn från Sirkö i sjön Åsnen
- Västregårdsladan från Hov.
Även en hällkista från Kronobergs kungsgård har rekonstruerats i Museiparken.
Högloftsstugan ”Fiskaretorpet”
Högloftsstugan stod ursprungligen i Sundranäs i Angelstads socken och var arrendetorp under överstelöjtnantsbostället Sundranäs. Stugan är känd under namnet Skogstorp sedan 1750-talet, men det kom att kallas Fiskaretorpet då Kronobergs regementes soldat Jonas Larsson Fiskare flyttade in där 1815. De som senare bodde i torpet försörjde sig delvis på fiske i Bolmen – vilket fått namnet Fiskaretorpet att leva kvar.
Museichefen Paul Boberg såg till att högloftstugan flyttades till sin nuvarande plats 1928. Högloftsstugor med en eller två tillbyggda höga loft vid sidan av den låga bostadsdelen var vanliga i sydvästra Småland och i de norra delarna av Skåne och Blekinge. De kallas också för Sydgötiska hus.
Hjulkvarnen från Gärdeshult
År 1930 inköptes kvarnen från tre gemensamma ägare i Gärdshult i Asa socken, museichefen Paul Boberg betalade 30 kronor. Hjulkvarnen, som modellen kallas, återuppfördes på nuvarande plats 1934. På denna kvarn har vattnet gått i en ränna och satt fart på kvarnhjulet under dess axel – vilket kallas underfall.
Loftboden från Långaskruv
Loftboden, som även kallas Måleråsboden, flyttades från Långaskruv Postgård i Hälleberga socken till Museiparken 1939. Ägaren Martin Sandgren ville att boden skulle bevaras till eftervärlden och kontaktade museichefen Paul Boberg, som såg till att den blev inköpt av föreningen Växjö Musei Vänner.
Loftbodarna var länge de enda husen på de gamla gårdarna som var byggda i två våningar och användes framför allt till förvaring. En del av bodarna hade indragen andravåning med en utanpåliggande loftgång. Den varmare delen av året ordnades det ibland sovplatser där. Om loftboden byggdes ihop med bostadshuset kallades den gemensamma byggnaden för högloftsstuga.
Väderkvarnen från Sirkö
På många av de bebodda öarna i Åsnen fanns under 1800-talet väderkvarnar. Denna holkkvarn, som Smålands museum förvärvade 1930, kommer från Näset vid Mjölknabben på Sirkön i Urshults socken. De bönder som hade egna kvarnar slapp frakta sin säd långa vägar, ibland med båt, för att få den mald.
Kvarnhuset är i två delar och den övre delen kan vridas för att fånga upp vinden vilket håll den än blåser från. Kvarnen från Sirkön återuppfördes i Museiparken 1932.
Västregårdsladan
Byggnaden är egentligen ett sädesmagasin men kallas Västregårdsladan. En benämning som troligen uppstod när den flyttades från sin ursprungliga plats. År 1967 bedömde man att magasinet var omkring 100 år gammalt och att konstruktionen var kulturhistoriskt intressant.
Smålands museum ansökte om medel för att flytta och bevara den för framtiden, något som stadsfullmäktige beviljade i februari 1968. Magasinet monterades ner och flyttades från Västregård, vilken var en av de cirka tio gårdarna i byn Hov norr om Växjö. Då byggnaden flyttades till Museiparken 1971 hade Hov vuxit och blivit en stadsdel i Växjö.
Domprostgården
I Museiparken finns även domprostgården som i sin nuvarande form uppfördes 1750 efter att föregående domprostgård brunnit. Genom åren har huset fått många omgestaltningar för att anpassas till sin samtid och dagens rödmålade smålandsidyll är en återgång till hur huset såg ut 1833. Men under panelen återfinns fortfarande den timrade stommen från 1750-talet, vilket gör byggnaden till Växjös äldsta bevarade trähus.
På 1860-talet kom järnvägen till Växjö och spåret kom att gå precis norr om domprostgården. Växjö-Alvesta Järnvägsaktiebolag förvärvade stora delar av gårdens ägor och den gamla mangårdsbyggnaden byggdes till för att användas som järnvägsrestaurang och personalbostäder. Byggnaden blev stor och pampig med arkitektur i schweizerstil och bakom restaurangens lövsågade dekorationer fanns fina salonger för de som reste i första klass, men även enklare utskänkning för resenärer i tredje klass. Platsen blev en social knutpunkt för de resande och för växjöborna. Många av Växjös studenter har kring sekelskiftet 1900 firat sin examen på järnvägsrestaurangen.
Inför firandet av Växjös 600-årsjubileum 1942 valde man att återställa domprostgården och rev därför alla tillbyggnader från tiden som järnvägsrestaurang. Återställandet gjordes för att framhäva dess ålder och för att visa en mer ursprunglig och tidsenlig utformning av Växjös äldsta trähus.
Växjö kommun skänkte 1958 domprostgården till Smålands museum. Huset användes som lokal för utställningar och arbetsrum fram till 2014 då domprostgården åter köptes av Växjö kommun.
