Flinta var stenålderns redskapsmaterial nummer ett, även om föremål av ben, horn och trä säkert var minst lika vanliga. Flinta finns naturligt i den skånska och danska berggrunden och den kan se lite olika ut. Flinta som hittas utanför dessa områden har förts dit av människor. Det gäller även för Småland. All flinta vi hittar här är ”importerad” från Skåne eller Danmark.

Människor i olika delar av Småland har använt olika sorters flinta. I öster är den mörka Kristianstadflintan vanligast och i väster den ljusare flintan från sydvästra Skåne. Det kan tyda på att människor hade olika kontaktvägar beroende på var man uppehöll sig mestadels. I den västra delen kom flintan genom kontakter med människor från hallandskusten och åarna, i den östra delen via kontakter längs Blekinges åar.

Utöver flinta använde sig människorna i Småland även av andra stenmaterial, till exempel porfyr och kvarts.

Flint

Flint was the number one material for making tools during the Stone Age, although objects made of bone, horn and wood were certainly at least as common. Flint is found naturally in the Scanian and Danish bedrock and it can look a little different. Flint found outside these areas has been brought there by humans. This also applies to Småland. All flint we find here is ”imported” from Scania or Denmark.

People in different parts of Småland have used different types of flint. In the east, the dark Kristianstad flint is most common and in the west the lighter flint from southwestern Skåne. This may indicate that people had different contact paths depending on where they lived most of the time. In the western part, the flint came through contacts with people from the Halland coast and the rivers, in the eastern part via contacts along the Blekinge rivers.

In addition to flint, the people in Småland also used other stone materials, such as porphyry and quartz.