En labyrint är en mytomspunnen typ av fornlämning. De är kända från flera förhistoriska och historiska perioder och från olika områden i världen. Namnet kommer från grekiskans ”irrgång” och en labyrint är just är ett rum eller en yta med smala gångar som man kan vandra i.

Det finurliga mönstret är lagt med relativt små, tätt satta stenar som skapar en lång, vindlande gång som slutar i labyrintens mitt. I Sverige finns omkring 300 kända labyrinter och de flesta ligger utmed kusterna, men i Kronobergs län finns bara en. Labyrinten i Vittaryd utanför Ljungby. Den ligger vid utkanten av ett gravfält från yngre järnåldern och endast några hundra meter norr om kyrkan.

Det går inte att säga hur gamla de svenska labyrinterna är eller hur de möjligen användes under förhistorisk tid, men äldre personer har under 1900-talet berättat hur ungdomarna förr gick i labyrinterna, samtidigt som det dansades och lyssnades på folkmusik.

Labyrinths from prehistoric or historical times?

A labyrinth is a mythical type of ancient monument. They are known from several prehistoric and historical periods and from different areas of the world. The name comes from the Greek ”go astray” and that’s just what a labyrinth is; a room or a surface with narrow corridors that you can walk in.

The ingenious pattern is laid with relatively small, densely set stones that create a long, winding passage that ends in the middle of the labyrinth. In Sweden there are about 300 known labyrinths and most are located along the coasts, but in Kronoberg County there is only one. The labyrinth in Vittaryd outside Ljungby. It is located on the edge of a burial ground from the Late Iron Age and only a few hundred meters north of the church.

It is not possible to say how old the Swedish labyrinths are or how they were possibly used in prehistoric times, but during the 20th century older people have described how young people used to walk in the labyrinths, while dancing and listening to folk music.