¹⁴C-metod

Alltsedan 1960-talet har den så kallade ¹⁴C-metoden (uttalas kol 14-metoden) varit den främsta analysen för arkeologer att datera fornlämningar. Metoden fungerar på allt organiskt material, men vanligen används träkol och ben. En kolbit stor som huvudet på en tändsticka räcker för att få reda på när trästockarna, i exempelvis en eldstad, brändes.

Innan ¹⁴C -metoden fanns var arkeologer utlämnade till att bedöma ålder utifrån de fynd man eventuellt hittade. ¹⁴C-metoden gjorde det möjligt att undersöka och datera helt nya typer av fornlämningar, som exempelvis spår av hus, eldstäder, järnframställningsplatser och mycket mer!

Metoden bygger på att kol i luften ständigt tas upp i allt levande. När ett djur eller en växt dör börjar ett radioaktivt sönderfall av kolisotopen ¹⁴C, medan isotopen ¹²C är helt stabil. Genom att mäta mängdförhållandet mellan kolisotoperna i ett prov kan man beräkna när djuret eller växten dog och därmed slutade att ta upp ¹⁴C.

Makrofossilanalys

Makrofossil är ett samlingsnamn för fröer och kärnor från vilda eller odlade växter och det hittas i nästan alla fornlämningsmiljöer. Ibland har makrofossil bevarats eftersom det har förkolnat, ibland för att det har legat i vatten och ibland för att det har legat extremt torrt.  Genom att använda makrofossilanalys vid arkeologiska undersökningar, kan speciella forskare ta reda på vilka växter som har använts till mat, i mediciner, vid ritualer och som dekoration. Man kan också hitta växter som har köpts in från andra länder.

Archaeology+ scientific analyzes = true

14C method

Since the 1960s, the so-called 14C method (pronounced carbon 14 method) has been the main analysis for archaeologists to date ancient remains. The method works on all organic material, but charcoal and bone are usually used. A piece of charcoal as big as the head of a match is enough to find out when the logs, for example in a fireplace, were burned.

Before the 14C method existed, archaeologists were left to assess age based on the findings they may have discovered. The 14C method made it possible to investigate and date completely new types of ancient remains, such as traces of houses, fireplaces, ironworks and much more!

The method is based on carbon in the air being constantly absorbed into all living things. When an animal or a plant dies, a radioactive decay of the carbon isotope 14C begins, while the isotope 12C is completely stable. By measuring the ratio of the carbon isotopes in a sample, one can calculate when the animal or plant died and thus stopped absorbing 14C.

Macrofossil analysis

Macrofossil is a collective name for seeds and kernels from wild or cultivated plants and it is found in almost all ancient monument sites. Sometimes macrofossil has been preserved because it has charred, sometimes because it has been in water and sometimes because it has been in an extremely dry place. By using macrofossil analysis in archaeological research, special researchers can find out which plants have been used for food, in medicines, in rituals and as decoration. You can also find plants that have been purchased from other countries.

Pollen analysis

Enormous amounts of pollen are spread in nature every year. When they end up in lakes, bogs, wells or in the ground, they can be preserved for thousands of years. By analyzing pollen in soil samples or drill cores and finding out which plants they come from, it is possible to reconstruct the landscapes in which our ancestors lived.

Pollen analysis can, for example, tell us about what plants could be found in a settlement and what the surrounding landscape looked like – both the wild and what humans had formed through cultivation and with their grazing animals. Pollen analysis can also be used to show how an ancient funeral was decorated and when in the year it took place. As plants change with climate change, pollen analysis can also be used to shed light on this phenomenon.